Jag har kommit på att jag är väldigt dålig på att visa eller berätta för mina vänner hur mycket dom egentligen betyder för mig. Jag är så tacksam att dom inte ger upp hoppet om mig när jag mår som sämst och att dom alltid stöttar mig och finns där när jag behöver dom.

Känner att jag inte ställer upp lika mycket för mina vänner som dom gör för mig, och det måste det verkligen bli ändring på.

Ett speciellt tack vill jag rikta till Stucka, Tobbe och Louise.

- Dom ställer alltid upp, vad det än gäller. Dom är verkligen guldvärda och jag är så glad att jag har dom vid min sida. Dom gör mig glad och dom förstår mig, och det kan jag säga att det inte är många som gör. Trivs så otroligt bra i deras sällskap och känner mig trygg när jag är med dom :)

Självklart finns det många andra som också betyder väldigt mycket för mig, men just nu skrev jag dom som har hjälpt mig väldigt mycket den senaste tiden.

Nu kanske ni bloggläsare tycker att jag är töntig som skriver ett sånt här inlägg men då får ni tycka det. I don't care!

take this heart and heal it,
do it now

Puss /e

På fredag blir jag nästan medtvingad på bandy av mamma och Chrille. Jag HATAR att titta på bandy! Dom har en biljett till mig, och varför? Dom vet mycket väl att jag hatar bandy och inte är ett dugg intresserad. Tråkigt, kallt och jävligt är det.

Men visst, är det så det ska vara så får jag väl stå ut då men sen ska jag fan göra vad jag vill efter bandyn isf! Feg är jag också, vågar inte säga ifrån till Chrille :(

Blir så jävla less på att jag alltid ska göra som dom vill men jag aldrig får göra det jag vill som dom egentligen inte gillar. Och i det här inlägget blev det många svordomar, men så kan det bli när man är arg.

Jag hatar mina humörsvängningar, igår var jag världens gladaste och idag är allt bara kattskit :( Hur jobbigt som helst!

Puss /e