Tänkte försöka få till någon rad här idag. Om det är någon som läser vill säga.. Ni som läser kan väl skriva en liten kommentar så jag inte skriver i onödan.

Jag börjar känna mig så otroligt rastlös om dagarna nu. Är så trött på att bara vara hemma, jag vill ut och träffa folk! Skulle vara så skönt med ett litet extrajobb!

Jag menar absolut inte att det inte är mysigt att vara mammaledig, för det är det! Men ibland känner jag bara att jag vill komma hemifrån en stund (utan dotter), för jag vet ju ändå att Signe väntar på mig där hemma.

Det finns många mammor som inte vågar erkänna att dom känner likadant som jag gör. Då tror dom att dom är "dåliga mammor". Men herregud!! säger jag då. Även vi mammor måste få komma ut och träffa folk utan att ha en dotter/son på höften, utan att knuffa på en barnvagn eller utan att ha skötväskan med. Tänk att få använda handväskan en gång, gud vad skönt det skulle vara! Sin egen handväska istället för skötväskan som man har plånboken i nu för tiden.

Sen förstår jag mig inte på mammor som tror att dom är "dåliga mammor" för att dom inte har tillräckligt med mat i tuttarna till sitt barn och måste ge ersättning.

Jag kunde helamma i 2,5 månad och sen tog mjölken slut. Så jag tackar gudarna för att det finns ersättning alltså!

Nu är det äntligen gjort! Nu slipper jag gruva mig mer! Nu sitter den där, den där jäkla p-spiralen. Jag har varit så fruktansvärt nervös inför att sätta in den, för alla jag har pratat med som har gjort det säger att det gör så jääääävla ont. Men å andra sidan hade inte dom fått barn när dom satte in den, kanske därför det knappt kändes på mig? :) Varför lyssnar jag på andra?!

Nu sitter jag och Signe i soffan och tittar på tv och väntar på att mamma ska komma och hålla oss sällskap en stund innan hon ska hämta Alexander på skolan. Men känner jag Signe rätt så har hon somnat innan mamma kommer :p hehe.

Sitter här hemma i soffan med massa funderingar som snurrar runt i mitt huvud och en dotter som ålar omkring på golvet, som för övrigt blir åtta månader på lördag. Tiden går alldeles för fort!

För det första skulle det vara sjukt skönt om Stefan fick ett fast jobb någon gång, så han slipper hoppa runt en massa och få bara skitlöner hela tiden. Han var semestervikarie/sommarvikarie på BORAB i sommar, den här veckan jobbar han åt Hammarström. Men nästa vecka då, vad gör han då? Är han i Stockholm och jobbar eller får han vara på hemmaplan, eller kommer han vara helt arbetslös?

För det andra skulle det vara sjukt skönt om jag kunde få ett helgarbete. Jag har mailat till Konsum och ICA i Kilafors, men inget svar. Blir man förvånad?...

För det tredje så förstår jag inte hur jag kan känna mig så lycklig men ändå så olycklig på samma gång. Jag tror det beror på att jag har en underbar sambo och en underbar dotter. Jag är så lyckligt lottad som har dom i mitt liv! Hur skulle jag klara mig utan dessa underbaringar?!

Men sen kommer den sista funderingen... Hur känner Stefan? Saknar han tiden innan han träffade mig?

När vi är hos t.ex Elin och Andreas eller Tobbe och Agnes och dom börjar prata om hur Stefan var förr, hur fritt det var för honom att göra exakt det han kände för och hur bra han mådde, så skiner han upp. "Kommer du ihåg den gången?" "Kommer du ihåg när vi gjorde det?" Han får ett stort leende på läpparna och man ser verkligen i hans ögon hur han saknar det.