Ja, det där med att sova ut idag gick ju lite sisådär. Vaknade första gången vid åtta och gick då upp och åt frukost, sen somnade jag om igen vid elva och vaknade halv ett. Sen gjorde vi oss i ordning för begravningen och åkte iväg och hämtade Vickan och mormor sen vidare till kyrkan.

Jag verkligen hatar stämningen som är i kyrkan när det är begravning, så dyster och mörk, men men.. Det är väl meningen att det ska vara så antar jag.

När jag satt där i kyrkan idag och tänkte kom jag fram till att livet är alldeles för kort. Man måste ta vara på varje ögonblick och försöka göra det bästa av alla situationer. "Dream as if you'll live forever, live as if you'll die today" - det bästa som har sagts, någonsin.

Sen tänkte jag också på morfar, nästan hela tiden gick mina tankar till morfar. Jag kunde ha hälsat på honom fler gånger där på sjukhuset, jag kunde ha hälsat på honom fler gånger när han var hemma och jag kunde har sagt att jag älskar honom fler gånger. Jag hade kunnat göra så mycket, och det är så dags att komma på det nu. Jag hatar att vara efterklok, och jag verkligen hatar mig själv för att jag inte tog vara på de tillfällen jag fick tillsammans med morfar, min morfar. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, på hur mycket jag kunde ha gjort för honom och på hur mycket jag saknar honom nu när han väl är borta. Men jag vet ändå på något sätt att han finns där, han bara finns där, vakar över mig, tänker på mig och är stolt över mig. Och han älskar mig! <3

Jaha, så vad händer ikväll då? Ingenting alls. Jippie, fredag kväll och jag har inget att göra. Fy tusan!

Puss /e