Sitter här hemma i soffan med massa funderingar som snurrar runt i mitt huvud och en dotter som ålar omkring på golvet, som för övrigt blir åtta månader på lördag. Tiden går alldeles för fort!

För det första skulle det vara sjukt skönt om Stefan fick ett fast jobb någon gång, så han slipper hoppa runt en massa och få bara skitlöner hela tiden. Han var semestervikarie/sommarvikarie på BORAB i sommar, den här veckan jobbar han åt Hammarström. Men nästa vecka då, vad gör han då? Är han i Stockholm och jobbar eller får han vara på hemmaplan, eller kommer han vara helt arbetslös?

För det andra skulle det vara sjukt skönt om jag kunde få ett helgarbete. Jag har mailat till Konsum och ICA i Kilafors, men inget svar. Blir man förvånad?...

För det tredje så förstår jag inte hur jag kan känna mig så lycklig men ändå så olycklig på samma gång. Jag tror det beror på att jag har en underbar sambo och en underbar dotter. Jag är så lyckligt lottad som har dom i mitt liv! Hur skulle jag klara mig utan dessa underbaringar?!

Men sen kommer den sista funderingen... Hur känner Stefan? Saknar han tiden innan han träffade mig?

När vi är hos t.ex Elin och Andreas eller Tobbe och Agnes och dom börjar prata om hur Stefan var förr, hur fritt det var för honom att göra exakt det han kände för och hur bra han mådde, så skiner han upp. "Kommer du ihåg den gången?" "Kommer du ihåg när vi gjorde det?" Han får ett stort leende på läpparna och man ser verkligen i hans ögon hur han saknar det.