Igår när jag låg i soffan och kollade på One Tree Hill, kände jag de första svaga sparkarna av miraklet där inne i min mage, underbar känsla!   

Från det ena till det andra... Det är så jobbigt med alla hormoner som befinner sig i min kropp nu. Jag gråter för det minsta lilla och är jätte fjantig. Jag tycker så synd om Stucka som måste stå ut med mig.. Ska han iväg och jobba så gråter jag, ligger han inte kvar i sängen och kramas med mig på morgonen så gråter jag och åker han och hälsar på nån så gråter jag när jag blir lämnad ensam hemma.

Svartsjuk har jag blivit också, hur jobbigt som helst!    Jag var inte ett dugg svartsjuk innan grviditeten, och nu blir jag sur för det minsta lilla. Jag är så rädd att svartsjukan ska stanna kvar hos mig även efter förlossningen och sådär... FAN!

Puss /e